Mobilbloggar igen.... Hade en jättetrevli...

Mobilbloggar igen.... Hade en jättetrevlig em/kväll igår. Hämtade upp en vän o åkte till stan o där gick vi på ett fik för att komma bort hemifrån en stund o surra ostört av nån av våra familjemedlemmar ;) Hennes son o min son har gått i skolan ihop sen 6 års så vi har kännt varann några år. Hon har diagnosen Bipolär 1 med släng av adhd så vi kan verkligen prata om allt utan att vara rädd för att den andra tycker man är knäpp. Vi umgicks i 5 timmar. Så när jag kom hem bubblade det bara i min mun så mun man stängde nog av öronen innan jag var klar :P haha. Idag lämnade mannen vår dotter som vanligt o jag lämnade sonen före kl 8, lämnade bilen hemma o gick ut på promis. Kl 10 ska jag till läkarn på hälsocentralen för sjukskrivning då jag nu inte är redo för utbildningen än... har ju precis fått min diagnos o väntar på läkarbesök för medicin + terapi o ska nu smälta detta o acceptera att jag gått över 30 år med mitt pendlande mående o självmordstankar. Jag är väldigt bitter över att inte fått den här hjälpen tidigare, jag har gått ca halva livet hos olika kuratorer o psykologer utan att nån sett mig med mitt såkallade funktionshinder. Detta har förmodligen lett till att jag nu mår så dåligt att jag uppfyller kriterierna för Borderline :(, som jag förmodligen inte kommer uppfylla efter jag börjat medicinerats o börjat få terapi. Fick igår kväll bekräftat av min man att han faktiskt tror att jag ibland överdriver mitt mående. Jag har ju själv trott det om mig själv så det är ju inte så konstigt, men det sårar ju att man inte tror på mig!!! Väldigt mycket av mitt mående har jag ju inte vågat visa eller utagerat då jag inte vetat varför jag betett mig som jag gjort, jag har ju hatat mig själv o trott jag varit knäpp o dum i huvudet! Nu ber jag att snabbt få hjälp så jag få bli normal o så att min man mfl kan sluta tro att jag överdriver, för det gör jag VERKLIGEN inte, mer åt andra hållet, jag håller tillbax så mycket jag bara orkar!!! O det är inte lätt kan jag säga, jag bryter ner mig själv mer & mer!!! Så, då har jag fått ur mig lite för den här gången... Bye bye


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0