amylife

Smultron är så gott! Är ute o går o det luktar såååå mycket smultron. Det är verkligen sjukt mycket efter vägkanten där jag går. Häromdagen pausad jag min runkeeper o satt mig o åt. Blir inge blogg alls nu, vi startar knappt datorn längre, bara för att betala räkningar. Barnen har spelat nån timme, men vi har ju varit mycket i stugan o annars ute för vädret är så fint. Vi har nu sen i tisdags målat, låtit torka sen skjutit upp tak med skjutpistol i v-rummet. Fint blir det, men fyy vad jobbigt det är, jag vill bara ge upp hela tiden, men min man ger inte med sig så det är bara att fortsätta :P Barnen leker med kompisar hela dagar, dom badar i poolen, hoppar studmatta, cyklar, sparkcyklar, leker med actiongubbar, Barbie o bratz o spelar ps3, dator mm. Jag tyvärr är väldigt lättretlig o sur för det minsta. Vädret brukar ju pigga/muntra upp, men tyvärr, inte nu!!! Kan vara det som gör att jag inte kan låta bli att äta onyttigt hela tiden. I förrgår vägde jag 57.2 så jag bestämde då att innan denna vecka är slut ska jag se 56 kg på vågen, men nu tvivlar jag på det då vågen visade mitt ätande i morse o stod på 58.0 tror jag det var ***gråter*** :(. Jag är iaf glad att jag ner mina hemska över 60 kg sträcket. Idag kommer min älskade ängel i himlens son till oss för att leka med sin tremänning (min äldsta son). Han är hos sin morfar, har varit hos sin moster o mormor oxå. Pappan den idioten sitter på behandlingshem, krav från soc annars blir jan av med sin son. Stackars denna lilla pojke som är endast 10 år fyllda för 1 månad sedan. Undrar hur hans liv slutar?? Haft en mamma som kämpat hela sitt liv med icke utredda diagnoser som ledde till att hon tillslut inte såg nån annan utväg än att få lugn o ro på andra sidan :(. Sen en pappa som tagit droger sen han var ca 12 år. Så denna lilla pojk har alltså inte haft nån lätt uppväxt, men en mamma som älskat honom mer än livet själv, det vet jag!!!! ***gråter*** det gör ont i mitt hjärta o tänka på detta! Vi vet genom polisutredning o ett medium att hon ångrade sig, det skulle bara vara ett rop på hjälp, men som slutade så här. Men nu är hon med sin kärlek på andra sidan, han som blev hennes livs kärlek o som tyvärr dog i en överdos av ångestdämpande medicin o sprit 4 dagar före henne :(. Jag är såå arg på dom som lät min vän vara kvar i sin lägenhet efter att dom hämtat hennes kärlek som jon hittade död i soffan bredvid henne då hon vaknade. Jag var tyvärr helt ovetandes om denna händelse till dom ringde o sa att dom hittat henne död i lägenheten. Jag hade ställt kravet att hon skulle ta tag i sig själv o kämpa för sin son o att jag inte ville träffas då hon inte var nykter. Så tyvärr hade jag inte träffat henne på 2 månader. Hörde bara genom hennes syster att dom inte låta bli att överdosera sina utskrivna mediciner, som nån jävla korkad läkare skrivit ut onödigt mycket av åt dom båda!!! Oj vilket långt inlägg, men med MYCKET starka känslor!!! Jag älskar & saknar dig min älskade barndomsvän till stjärnstopp, som dina syskon säger!!!!!

Måste köra mobilblogg.... Vårt internet funkar inte hemma, dom har tekniker ute o försöker fixa det sa dom igår, men än har inget hänt :( Har haft vår 3:dje helg i stugan. Den har varit trevlig. Nästa helg blir det stugan igen, men förmodligen inte torsdag-söndag som dom 3 helger som gått. Vi bor i lillstugan på mina föräldrars gård så när alla 3 barn är med oss sover 2 av dom inne hos mina föräldrar för det blir så trångt. Sen så sover vi bara i vår lillstuga o gör mat o äter hos mina föräldrar så man blir så uppe i varandra, det blir jobbigt för oss alla.... På lördag ska min kusins barn döpas ute på ön. Typ hela släkten har stuga ute på samma ö så vi har en härlig kontakt allihopa =). Just nu är jag ute o går igen. Andra gången för idag. Gick nästan 1.3 mil vid kl 11. Vägde konstigt nog mindre när jag kom hem från stugan än när jag åkte, men lycklig blev jag, o mer taggad/motiverad till att ut o gå mer ;). Imorgon ska jag till doktorn igen för fortsatt sjukskrivning. Humöret/måendet går upp o ner hela tiden. Fick ett utbrott igår på min dotter som började morgonen med att reta upp mig. Det hände på bryggan/båten. Jag höll faan på att kassta i henne i vattnet :/ sen båtresan hem grinade jag o tänkte att nu hoppar jag själv i vattnet o hoppas på att drunkna , jag orkar/vill inte leva o må så här mer!!! Det tar faan ALDRIG slut på lidandet!!! Har idag pratat med min psykolog som gjorde utredningen på mig om när jag kommer att få komma till läkaren för terapi/medicinering. Han sa att jag tidigast kommer få tid i mitten av juli, men sen är det ytterligare kö för att komma till medicinering o sen terapi :( för detta är bara en läkare som ska besluta OM jag ska få medicin/terapi. Allvarligt har jag inte lidigt nog mina 33 år nu??? Jag förstår mer o mer min älskade vän nu att hon valde att gå över till andra sidan för att få lugn o ro för hjälpen tar för lång tid på denna sida ***gråter*** FUCK VAD LIVET ÄR ORÄTTVIST!!!!!!

Mobilbloggar igen.... Hade en jättetrevlig em/kväll igår. Hämtade upp en vän o åkte till stan o där gick vi på ett fik för att komma bort hemifrån en stund o surra ostört av nån av våra familjemedlemmar ;) Hennes son o min son har gått i skolan ihop sen 6 års så vi har kännt varann några år. Hon har diagnosen Bipolär 1 med släng av adhd så vi kan verkligen prata om allt utan att vara rädd för att den andra tycker man är knäpp. Vi umgicks i 5 timmar. Så när jag kom hem bubblade det bara i min mun så mun man stängde nog av öronen innan jag var klar :P haha. Idag lämnade mannen vår dotter som vanligt o jag lämnade sonen före kl 8, lämnade bilen hemma o gick ut på promis. Kl 10 ska jag till läkarn på hälsocentralen för sjukskrivning då jag nu inte är redo för utbildningen än... har ju precis fått min diagnos o väntar på läkarbesök för medicin + terapi o ska nu smälta detta o acceptera att jag gått över 30 år med mitt pendlande mående o självmordstankar. Jag är väldigt bitter över att inte fått den här hjälpen tidigare, jag har gått ca halva livet hos olika kuratorer o psykologer utan att nån sett mig med mitt såkallade funktionshinder. Detta har förmodligen lett till att jag nu mår så dåligt att jag uppfyller kriterierna för Borderline :(, som jag förmodligen inte kommer uppfylla efter jag börjat medicinerats o börjat få terapi. Fick igår kväll bekräftat av min man att han faktiskt tror att jag ibland överdriver mitt mående. Jag har ju själv trott det om mig själv så det är ju inte så konstigt, men det sårar ju att man inte tror på mig!!! Väldigt mycket av mitt mående har jag ju inte vågat visa eller utagerat då jag inte vetat varför jag betett mig som jag gjort, jag har ju hatat mig själv o trott jag varit knäpp o dum i huvudet! Nu ber jag att snabbt få hjälp så jag få bli normal o så att min man mfl kan sluta tro att jag överdriver, för det gör jag VERKLIGEN inte, mer åt andra hållet, jag håller tillbax så mycket jag bara orkar!!! O det är inte lätt kan jag säga, jag bryter ner mig själv mer & mer!!! Så, då har jag fått ur mig lite för den här gången... Bye bye

Ligger i sängen o mobilbloggar....... Det är så jobbigt att mobilblogga så jag slänger bara in en fråga. - Är ni nån som läser min blogg som känner igen mig?? Jag har ju en anonym blogg, men känner man mig så har man nog avslöjat mig nu :/